När jag var i Älvdalen i somras träffade jag Bengt Welin, han bor i Blyberg och tog oss på en guidad tur i Blybergs Porfyr brott. Det var precis som han började; En resa i tid och rum. Jag bad honom senare att skicka mig e n text om hur Porfyren skapades och här delar jag den berättelsen med er. Bilderna är från vår tur i brotten, den där rekordvarma sommaren 2018. 

Geologin

Det pågår hela tiden forskning om porfyr. Det jag berättar om idag kan mycket väl förändras med nya forskningsrön.

“Så här brukar jag i alla fall berätta”

För 1.7 miljarder år sedan befann sig nuvarande Älvdalen ungefär vid ekvatorn. Vi är ständigt på resa med kontinenterna. 2 centimeter om året färdas vi i nordostlig riktning.

Vår jord var då redan 3 miljarder år gammal, och hela universum 12 miljarder år.

(Som jämförelse kan nämnas att Siljansringen skapades vid ett meteoritnedslag för 360 miljoner år sedan. Vi moderna människor har funnits ca 300 000 tusen år enligt senaste fynden)

Det som hände då för 1.7 miljarder år sedan var att här i Älvdalen strömmade aska upp ur jordens inre. Väldiga vulkaner spydde ut sitt material. Vulkanutbrotten kanske höll på i 1 000 år eller mer. Av de geologiska kartorna kan man se att ett vulkanrör mynnade i Blyberg. Porfyren här sträcker sig ner genom jorden i det gamla nu stelnade vulkanröret.

Materialet som kom upp ur vulkanen var kvarts i askform. Kristaller av kvarts och fältspat följde också med. Askan bredde ut sig och bildade bergsformationer. De kan ha varit 8 000 meter eller högre. Genom den egna tyngden pressades askan ihop till berg. I den mörka stenen fördelar sig de ljusare kristallerna av fältspat och kvarts. Lättare bergarter som pimpsten lagrades i stråk i porfyraskan och blev till det som vi kallat flytstrukturer, eller racktarmar (hundtarmar på svenska) som älvdalingarna kallar dem.

Tyngden pressade ihop berget till den hårda stenarten. Porfyren skiftar i färg från ljust rött över purpur till svart. Även gråa och grönaktiga varianter finns. Kvartsen i sig är transparant som bergkristall. Porfyren får sina färgskiftningar av föroreningar. Järn färgar sten mörk och svart. I Blybergsporfyren finns 3 – 5 % järn. Ju mer järn desto mörkare porfyr.

När väl bergen var formade kom årmiljonerna att påverka dem. Sol, vind, vatten och istider lakade ur berget och nötte ned det. Urlakningen gjorde att järn kom ut i tjärnar och myrar. Det blev grunden för den viktiga myrmalmshanteringen och järntillverkningen i Älvdalen. Berget som nöttes till sand och fördes ut i havet där det sjönk till botten och bildade alvdalkvartsiten- den röda stenen som bryts ännu.

Idag är de högsta porfyrbergen högst 600 meter. De mer än 20 istiderna som varit har fört bort stora delar av de ursprungliga bergen.

Fascination för den heliga stenen

Fascinationen för porfyr startade i Egypten. För 5 000 år sedan började egyptierna använda sin porfyr. Den blev reserverad för faraonerna. Därmed var grunden lagd för porfyrens rykte som helig. När de antika kulturerna avlöste varandra var det porfyren som blev en stafettpinne. Först grekerna, sedan romarna och sist de bysantiska rikena tog över porfyren som helig sten för sina kejsare. I det Bysantinska riket kallades kejsarna ”den porfyrfödde” eftersom förlossningsrummet där kejsarna föddes var klädda med röd porfyr.

Vad var det då som fascinerat med porfyr för 5 000 år fortsätter att fascinera in i vår egen tid?

Stenens hårdhet gör den bångstyrig och svårbearbetad. Den kräver blick, tanke och hand med särskilda egenskaper. Den granskande blicken bedömer skönhet, former och mönster, Den kreativa tanken analyserar möjligheter, faror och motiv. Den bestämda och mjuka handen formar, slipar och polerar den råa stenen till konst.

Den polerade stenen fascinerar. Här ser vi rätt in i jordens ursprung och de väldiga omvälvningar som sker. Vi ser rakt in i stenen och historien som går 1,7 miljarder år tillbaka. Samtidigt ser vi hur den mörka porfyren liknar det svarta universum med stjärnor, galaxer och nebulosor.

Porfyren hittas i Sverige och en entusiast får en idé

På 1730-talet blir älvdalsporfyren upptäckt. Kyrkoherden Eric Näsman nämner ”kuppstei” (koppsten på svenska) i sin ämbetsberättelse. Carl von Linné hittar porfyr när han är på sin Dalaresa 1734.

Nils Adam Bielke var en hängiven person. Han var engagerad i stöd åt den fattiga befolkningen som drabbats av de svåra missväxtåren på 1770-talet. Hans intresse för sten och bergsbruk gjorde honom till chef för Bergskollegiet. Han kombinerade sina intressen och såg en möjlighet att skapa arbete och utkomst genom att använda den älvdalska porfyren.

Kung Gustaf III bekostade en expedition till älvdalen 1785. Expeditionen kom hem med en sten som bearbetades till en urna. Den presenterades för kungen som gillade vad han såg och gav sin välsignelse till projektet. 1788 bildades Elfdals Porphyrverk. Efter bara något år började föremål i blankpolerad porfyr spridas över världen. Fascinationen för stenen och konstföremålen, som började hos de gamla egyptierna och faraonerna, slår nu rot hos människor långt upp i norden. Nu när det gått 230 åren sedan vi började använda porfyren är vi fortfarande bergtagna av stenens skönhet, mystik och utmananingar.

Blyberg den 14 oktober 2018

Bengt Welin